Konstvetare har många gånger påpekat, att min bildvärld är min egen, att jag målartekniskt är ovanligt skicklig och att min integritet är närmast total. Jag tror dessutom att jag är en riktigt bra konstnär. En av mina beundrare - tidigare konstprofessorn vid Köpenhamns Universitet m.m. Teddy Brunius - sade i samband med en av mina utställningar i Köpenhamn: ”Detta är den bästa utställning jag sett i Köpenhamn under de senaste 10 åren.”. Och jag svarade honom då: ” … och vad har jag för användning av detta?” Teddy Brunius svarade: ”Ja det du …?”
Ovanstående rader beskriver väl konstens villkor. Är man en klassiskt figurativ målare, dessutom begåvad med stort hantverkskunnande, gör man tveklöst klokast i att ”hålla sig på sin kant” - och det har jag gjort. Detta har samtidigt gjort det livsviktigt för mig, att alltid kunna försörja mig själv fullt ut av det egna skapandet och vara helt oberoende av bidrag och andra ”kulturkryckor”- en förutsättning för verklig konstnärlig frihet. Den konst jag valt att skapa är oftast berättande och inte sällan med surrealistiska övertoner. Bilderna spänner brett över ämnen såsom händelser, visioner och religion, likaväl som över landskap, stilleben och porträtt - dock utan att någonsin vara likgiltiga eller inställsamma.
Sedan år 2000 arbetar jag mest med keramik - skulpterar och glaserar åt min hustru Anneli. Emellanåt gör jag även egna fristående keramiska verk såsom skulpturer, reliefer, etc. Jag har dock aldrig släppt taget om måleriet och numera visar jag endast min konst i Hjortslund Ateljéer.
Jag vill med uppriktig stolthet lyfta fram två utställningar, där jag i båda fallen har inbjudits deltaga som ende svensk:
- 1983 representerade jag Sverige vid utställningen "Nordens Lys" i Nuuk, inbjuden av Grönlands Hjemmestyre (Grönlands regering). Det var en kulturell manifestation med anledning av att Grönland firade 10-årsjubileum av självstyret från Danmark.
- 1993 deltog jag i "International Borshch" i St. Petersburg, inbjuden av Ryska Konstnärsförbundet.